Inspelning: Europafilm studio (januari 1974).
Musik: Torgny Björk
Tekniker: Gert Palmcrantz.
Grafik: Owe Junsjö.
Producent: Torgny Björk och Gert Palmcrantz.
YTF 50150 (1974)
Tillgänglighet: slutsåld
SIDA A:
1. En gång älskade jag
2'15, Nannie Porres sång, Bernt Rosengren tenorsax/ altsax/ flöjt/ dragspel (arr.), Tommy Koverhult tenorsax/ sopransax/ flöjt, Claes-Göran Fagerstedt piano, Torbjörn Hultcrantz bas, Leif Wennerström trummor, Per-Ola Claesson cello.
2. Den frivilliges avskedssång
1'15, Per E Rundquist recitation.
3. Vankelmod II
1'15, Claes-Göran Fagerstedt piano (arr.)
4. Drömmen om friheten
1'40, Herr T sång/gitarr, Bernt Rosengren tenorsax/ altsax/ flöjt/ dragspel (arr.), Tommy Koverhult tenorsax/ sopransax/ flöjt, Claes-Göran Fagerstedt piano (arr.), Torbjörn Hultcrantz bas, Leif Wennerström trummor.
5. Tröstevisa
2'20, Nannie Porres sång, Jerker Halldén (arr.), Alm Nils Ersson altfiol, Ole Hjorth fiol, Carl-Johan Westfeldt gitarr/ fiol, Per-Ola Claesson cello.
6. Maria ögon bruna
2'00, Per E Rundquist recitation.
7. Tusen andra män
1'40, Herr T sång/gitarr (arr.), Torbjörn Hultcrantz bas, Leif Wennerström trummor (arr.), Jerker Halldén flöjt/ piccolaflöjt (arr.).
8. Där gå de vackra skeppen
5'35, Herr T sång/gitarr, Bernt Rosengren tenorsax/ altsax/ flöjt/ dragspel (arr.), Claes-Göran Fagerstedt piano (arr.), Torbjörn Hultcrantz bas, Leif Wennerström trummor, Alm Nils Ersson altfiol, Ole Hjorth fiol, Carl-Johan Westfeldt gitarr/ fiol.
SIDA B:
1. Utackorderad
1'50, Herr T sång/gitarr, Bernt Rosengren tenorsax/ altsax/ flöjt/ dragspel, Tommy Koverhult tenorsax/ sopransax/ flöjt, Torbjörn Hultcrantz bas, Leif Wennerström trummor, Jerker Halldén flöjt/ piccolaflöjt (arr.), Alm Nils Ersson altfiol, Ole Hjorth fiol, Carl-Johan Westfeldt gitarr/ fiol, Per-Ola Claesson cello.
2. Camoflage
1'40, Per E Rundquist recitation.
3. Vankelmod I
2'45, Nannie Porres sång, Bernt Rosengren tenorsax/ altsax/ flöjt/ dragspel (arr.), Claes-Göran Fagerstedt piano (arr.), Torbjörn Hultcrantz bas, Leif Wennerström trummor.
4. Tortyr
3'45, Per E Rundquist recitation.
5. Vår
1'45, Herr T sång/gitarr (arr.), Claes-Göran Fagerstedt piano, Jerker Halldén flöjt/ piccolaflöjt (arr.), Alm Nils Ersson altfiol (arr.).
6. Sjöfararens visa
1'50, Herr T sång/gitarr (arr.), Bernt Rosengren tenorsax/ altsax/ flöjt/ dragspel (arr.), Torbjörn Hultcrantz bas.
7. Det
3'05, Herr T sång/gitarr, Nannie Porres sång, Bernt Rosengren tenorsax/ altsax/ flöjt/ dragspel (arr.), Tommy Koverhult tenorsax/ sopransax/ flöjt, Claes-Göran Fagerstedt piano, Torbjörn Hultcrantz bas, Leif Wennerström trummor, Jerker Halldén flöjt/ piccolaflöjt, Alm Nils Ersson altfiol, Ole Hjorth fiol, Carl-Johan Westfeldt gitarr/ fiol, Per-Ola Claesson cello.
❞Det har råkat falla sig så att Per Erik Rundquist bara gett ut en enda diktsamling - Horisontlinje, och det är ur denna samling som de flesta av denna skivas sånger och uppläsningar är hämtade.
För tjugofem år sedan slog jag vad med honom om 100 kronor att hans nästa bok skulle bli en andra diktsamling; det var under en kväll av djupsinne på gamla Tennstopet, luften var full av generösa odds samt sillgratäng och gammal akvavit, som luften ofta var på den tiden.
Rundquist var då som nu och som alla lyriker - i synnerhet centrallyriker - fascinerad av hasard. Han gick med på vadet och naturligtvis förlorade han.
Sen 1944 har han visserligen bara gett ut prosa i form av romaner och dramatik inte en enda diktsamling men han har snyggt nog inte krävt mig på de hundra kronorna. Han vet nämligen, antar jag, att hans prosaiska och dramatiska övningar ingenting annat är än suveränt kamouflerad
centrallyrik: det är ur denna centrala lyrik som hans romaner och hans skådespel skurit sin remarkabla profil.
Centrallyrik beskrivs i Svensk Uppslagsbok som "lyrik av djup och väsentlig art, som utgör ett omedelbart (ej berättande eller reflekterande) uttryck för diktarens känsla och stämning."
Det är just i det ögonblick då hans romaner och hans dramer inte blir berättande, som de får sitt fasansfullt sköna liv. Jag säger medvetet "fasansfullt", ty det handlar ju om lyrik av djup och väsentlig art, och sådan bör man inte presentera som annat än vad den är.
Per Erik Rundquist har sysselsatt mig rätt mycket, helt enkelt för att han är unik i sin diktargeneration. Han tillhör de stora från 40-talet, men han uppfattades från början och heller inte senare som "fyrtiotalist”, och därmed förstås en diktare som tar på allvar inte bara sitt poetiska utan också sitt polemiska och politiska uppdrag.
Jag vet inte att Rundquist skrivit någon politisk, för att inte tala om kulturpolitisk, artikel i någon tidning. Däremot har han skrivit den mest genomträngande politiska roman som under den tiden skrevs. Den heter "Generalen", och den bör ni nog läsa. Om den finns till salu. Den håller sitt säkra tvåstegsavstånd före alla andra som skrevs på den tiden.
I Horisontlinje finns en femrading som inte sjungs på den här skivan men som förmodligen är central i sin upphovsmans produktion. Den lyder kort och gott: Talar jag till dig, söker jag mig själv i ditt svar. Ser jag på dig, är det mig själv jag söker. Endast om du ger mig en del av mig själv i ditt svar, i din blick, kan du få mig att glömma, att det är mig själv jag söker.
Det är ingalunda en färdig dikt, men man iakttar med intresse att huvudpronomina är "jag" och "själv". Ty bakom diktens jag och själv handlar det ju om oss. Denna klarsyn från läsarens sida har poeten givetvis åstadkommit genom att införa "du" och "dig" i skenet från sitt eget öga, men medge att han beskrivit inte bara en situation om kärlek utan också om mänsklig gemenskap.
Per Erik Rundquist är road av den, samt fascinerad av ensamheten.
Jag gick bakom honom en marsdag på Puerta del Sol i Madrid 1951 och tyckte att jag borde påpeka förhållandet, så jag sa: "Det är ju alldeles förbannat, Don Perca, men du går ju inte på trottoaren!"
Gör inte jag? sa han. (Och jag såg att han blev en aning förfärad, ty på den ti- den tog poliser i Madrid hand om alla gångtrafikanter som inte gick på trottoaren.)
– Nä, det gör du inte, sa jag. Du går två millimeter ovanför. Det ser för djävligt ut här i Madrid. Vi går in här på baren och tar en anis, så kanske du sjunker.
Och det gjorde vi och han satte sig givetvis två millimeter ovanför barstolen. Per Erik Rundquist är den enda människa jag känner som har samtidigt gått och satt sig två millimeter ovanför den godkända verkligheten. Det har säkert ingenting att göra med hans lyriska besvär, snarare med hans avståndsbedömning. Den är helt enkelt suverän.
Allan Fagerström