12 visor av mäster Taube

Inspelning: Studio 7, Sveriges Radio, Stockholm (3-4 februari 1971).
Tekniker: Göte Nilsson.
Grafik: Owe Junsjö.
Producent: Lennart Hanning.
YTF 50141 (1971)
Tillgänglighet: slutsåld

SIDA A:

1. En ballad om Frans G Bengtssons spelmän
4'25, Herr T sång/gitarr, Ole Hjorth fiol, Alm Nils Ersson altfiol, Jerker Halldén flöjt (Ballader i det blå).

2. Damen i svart med violer
3'05, Herr T sång/gitarr, Ole Hjorth fiol, Alm Nils Ersson altfiol, Jerker Halldén flöjt (Svärmerier).

3. I dina drömmar
2'56, Herr T sång/gitarr, Ole Hjorth fiol, Alm Nils Ersson altfiol, Jerker Halldén flöjt (I dina drömmar).

4. Vals i Provence
3'25, Herr T sång/gitarr, Ole Hjorth fiol, Alm Nils Ersson altfiol, Jerker Halldén flöjt (I dina drömmar).

5. Bibbi
2'45, Herr T sång/gitarr, Ole Hjorth fiol, Alm Nils Ersson altfiol, Jerker Halldén flöjt (Förlustelse och frid).

6. Fritiof Anderssons polka
2'00, Herr T sång/gitarr, Ole Hjorth fiol, Alm Nils Ersson altfiol, Jerker Halldén flöjt (Fritiof Anderssons visbok).

SIDA B:

1. Här, Rose-Marie, syns blåa Nämndöfjärden
3'42, Herr T sång/gitarr, Ole Hjorth fiol, Alm Nils Ersson altfiol, Jerker Halldén flöjt (Ultramarin).

2. Ingrid Dardels polska
2'15, Herr T sång/gitarr, Ole Hjorth fiol, Alm Nils Ersson altfiol, Jerker Halldén flöjt (I dina drömmar).

3. Himlajord
3'25, Herr T sång/gitarr, Ole Hjorth fiol, Alm Nils Ersson altfiol, Jerker Halldén flöjt (Himlajord).



4. Första torpet
3'10, Herr T sång/gitarr, Ole Hjorth fiol, Alm Nils Ersson altfiol, Jerker Halldén flöjt (Kärleksvisor och sjöballader).



5. Sommarmålning
2'40, Herr T sång/gitarr, Ole Hjorth fiol, Alm Nils Ersson altfiol, Jerker Halldén flöjt (I dina drömmar).

6. Som stjärnor små
2'25, Herr T sång/gitarr, Ole Hjorth fiol, Alm Nils Ersson altfiol, Jerker Halldén flöjt (Den Gyldene Freden).


"Himlajord": Poetisk verklighet

Med kompassens hjälp trängde han (Taube) igenom de australiensiska djunglerna i Queensland och nådde slutligen fram till Crimson Creek, nedanför sjöalperna, i urskogen. Han hade hört att här skulle bo en svensk farmare som hette Löfgren.
Gustaf Emanuel Löfgren var en mycket fängslande och originell person, son till en torggumma från Falkenberg som hade sålt lax på torget i Göteborg. Löfgren var nu 68 år gammal och hade bott i nära 50 år här ute i djungeln. På en kulle som höjde sig på ett egendomligt sätt över en stor äng, där korna gick och betade, låg hans farm, en stor apelsinplantage ...
När jag kom till honom hade han just blivit av med sin vanliga kofösare som blivit stungen av den livsfarliga giftiga ormen. Jag erbjöd mig att ersätta denne under någon tid. Jag bodde i en liten hydda på höjden och hade omkring mig kalkoner, ridhästar, hundar och ett par påfåglar som sjöng mycket vackert.
En dag när vi hade mjölkat korna och separerat mjölken for Löfgren och jag med den stora mjölkkärran, som drogs av fyra hästar, till staden för att där leverera mjölken. På hemfärden blev Löfgren pratsam, det blev han alltid efter stadsbesök ...
- Pass på! Nu närmar vi oss himlajorden!
Jag spejade till höger och vänster men såg inget annat än hoppande kängurus med sina ungar i sina pungmagar. De galopperade fortare än hästarna och sprang förbi oss i full fart mellan eucalyptusträden. Någon himlajord kunde jag med bästa vilja i världen inte upptäcka. Men Löfgren bara fortsatte att ropa gång på gång ...
- Hur kan det vara himlajord här som det är så mycket ormar, ropade jag till Löfgren.
Men då klatschade han med piskan och svarade:
- Remember, there was a snake also in Paradise ...
En morgon väcktes jag i min hydda av Löfgren som stod utanför i sin väldiga bredbrättade hatt och bad mig komma ut. Solen belyste just i detta ögonblick hans väldiga apelsinplantage och mot den sträckte han ut sin hand och så sade han:
- Ser du nu den jorden som du trampar hos mig på Crimson Creek, ser du att den kommer från himmelen?
Ja! Jag såg att det duggade jord i Löfgrens hand, ett tunt lager med jord. Det var vindarna från Australiens öknar som bar denna jungfruliga jord i stratosfären och lät den sedan falla ner på Löfgren och hans mark och gjorde den bördig."

Evert Taube
Inga-Britt Fredholm

Tio år senare hände något liknande i San Remo: Taube satt på terassen när sand från Sahara föll från himlen och han var med ens tillbaka hos 'Loffgren' i Australien. Inspiration från ovan med andra ord. Dikten "Himlajord" publicerades 1938 i diktsamlingen med samma namn.