Inspelning: Studio Decibel, Stockholm (januari-februari 1976). "Mästaren" spelades in i Österåkers kyrka.
Musik: Torgny Björk.
Tekniker: Olle Ramm, Lasse Holmberg.
Grafik: Owe Junsjö.
Producent: Torgny Björk.
YTF 50151 (1976)
Tillgänglighet: slutsåld
SIDA A:
1. Jag hade tänkt
4'20, Herr T sång, Bernt Rosengren flöjt (arr.), Jerker Halldén flöjt, Tommy Koverhult flöjt, Ole Hjorth fiol, Nils-Erik Sparf fiol, Alm Nils Ersson altfiol, Tommy Svanström cello, Claes-Göran Fagerstedt piano, Torbjörn Hultcrantz bas, Leif Wennerström trummor.
2. Bekännelse
2'53, Herr T sång, Bernt Rosengren tenorsax (arr.), Claes-Göran Fagerstedt piano, Torbjörn Hultcrantz bas, Leif Wennerström trummor.
3. Arbeterskan
2'33, Herr T sång, Lars Göransson sång, Sid Jansson sång, Ewert Ljusberg sång, Bernt Rosengren dragspel, John Lundberg balalajka, Karl-Erik Sjöström balalajka.
4. Löfte
2'35, Herr T sång, Leif Wennerström trummor.
5. På stengrund
5'05, Herr T sång, Bernt Rosengren tenorsax/ flöjt, Jerker Halldén flöjt, Tommy Koverhult flöjt, Ole Hjorth fiol, Nils-Erik Sparf fiol, Alm Nils Ersson altfiol, Tommy Svanström cello, Claes-Göran Fagerstedt piano, Torbjörn Hultcrantz bas, Leif Wennerström trummor.
6. Paula
3'21, Herr T sång, Bernt Rosengren altsax (arr.), Jerker Halldén flöjt, Tommy Koverhult tenorsax, Maffy Falay trumpet, Claes-Göran Fagerstedt piano, Torbjörn Hultcrantz bas, Leif Wennerström trummor.
7. Arbetslös jul
2'13, Herr T sång, Lars Göransson sång, Sid Jansson sång, Ewert Ljusberg sång, Bernt Rosengren dragspel.
SIDA B:
1. En enda sång
3'33, Herr T sång, Bernt Rosengren tenorsax, Jerker Halldén barytonsax (arr.), Maffy Falay trumpet, Tommy Koverhult sopransax, Ole Hjorth fiol, Nils-Erik Sparf fiol, Alm Nils Ersson altfiol, Tommy Svanström cello, Claes-Göran Fagerstedt piano, Torbjörn Hultcrantz bas, Leif Wennerström trummor.
2. Mot väst
3'52, Herr T sång, Bernt Rosengren tenorsax, Jerker Halldén flöjt (arr.), Ole Hjorth fiol, Nils-Erik Sparf fiol, Alm Nils Ersson altfiol, Tommy Svanström cello, Claes-Göran Fagerstedt piano, Torbjörn Hultcrantz bas, Leif Wennerström trummor.
3. Gamle far
3'07, Herr T sång/gitarr.
4. Mannekängen
2'27, Herr T sång, Bernt Rosengren altsax, Maffy Falay trumpet, Jerker Halldén barytonsax, Tommy Koverhult tenorsax, Claes-Göran Fagerstedt piano, Torbjörn Hultcrantz bas, Leif Wennerström trummor.
5. Kalsen
6'30, Herr T sång/gitarr, Bernt Rosengren dragspel (arr.).
6. Mästaren
3'47, Herr T sång, Jerker Halldén flöjt, Carl Johan Westfelt fiol, Kristina Westfelt fiol, Nils-Erik Sparf altfiol, Tommy Svanström cello, Mats Broström orgel.
❞Rudolf Nilsen föddes 1901. Hans uppväxtmiljö var östkanten i Oslo. Fattigdom, trista bakgårdar och hyreskaserner. Hans ungdomsår var det första världskrigets tid. Små ransoner och långa matköer. Men det var också tiden för den ryska revolutionen.
Allt detta präglade hans dikt. Han skrev om arbetarna, fabrikerna och staden. Han skrev om kärleken och om den revolutionära kampen. Han skrev om kvinnans roll i samhället och politiken. Han tog ställning för de förtryckta.
Rudolf Nilsen tillhörde den skeptiska och realistiska generation som blev vuxen på 20-talet, den tid som Arnulf Øverland beskrivit så här:
"Deflationen hade fördubblat fattigfolks skuldbörda och den allmänna bankrutten hade utarmat hela landet. Arbetslösheten var katastrofal. Polis och militär kommenderades ut mot demonstrationståg av strejkande arbetare. Arbetarna hade inte råd att köpa mat, den hopade sig hos bönderna, som måste få statsunderstöd för att låta grisungarna gå i destruktionsugnen. Detta i ett land där sjöfarten under det första världskriget håvat in milliarder."
Rudolf Nilsen var kommunist. Och revolutionär. I dikten Bekännelse säger han:
Jag känner en mening med livet.
Det är i de namnlösas här
att kämpa för arbetarklassen
med tanke och sång och gevär.
Rudolf Nilsen gjorde flera resor i Europa, bl a två till den unga sovjetstaten. Han var hänförd över vad han såg där. Men i Norge och det övriga västeuropa gick den politiska utvecklingen en annan väg.
På hemväg från en resa till Spanien dog Rudolf Nilsen i tuberkulos på ett sjukhus i Paris. Det var den 23 mars 1929.
Idag, nästan 50 år senare, lever hans dikt fortfarande. De enkla vardagliga orden står ännu starka och pregnanta. Rytmen har fortfarande samma spänst. Och hans dikter är ännu idag poliskt giltiga.
Jag kom i kontakt med Rudolf Nilsens dikt 1966, efter ett uppträdande i Oslo. En för mig fortfarande okänd tjej lämnade "Samlede dikt" till mig med uppmaningen att "göra något". Det hör till saken att den nya generationen norska vissångare ännu inte framträtt, medan de svenska hade god marknad i Norge.
Jag gjorde så småningom melodier till ett halvt dussin av dikterna och 1967 for jag och bl a Björn Arahb (som på den tiden var framgångsrik kortfilmare) till Oslo för att göra filmen "På gjensyn med Rudolf Nilsen". I den medverkade även skådespelerskan Ella Vhal och författaren Arne Paasche-Aasen - mycket tillmötesgående - med diktläsning och minnen kring R.N. Filmen inköptes av norska televisionen och sändes första maj 1970.
Vi märkte under inspelningsdagarna hur starkt Rudolf Nilsens dikt levde hos gemene man och norska vissångare har nyligen aktualiserat författaren genom LP:n "På stengrunn". Jag hoppas givetvis att våra olika inspelningar skall komplettera varandra och rekommenderar intresserade att läsa Nilsen i original, då översättning alltid har sina sidor.
Huvudsaken är att flera kan lära känna Rudolf Nilsen, även i Sverige. Liksom Fröding inte är en lokal värmländsk angelägenhet, är inte Rudolf Nilsen enbart en norsk.
Jag vill tillägna denna skiva den norska tjej, som vid Samfundssalen i Oslo 1966 gav mig Rudolf Nilsens dikter.
Stockholm i januari 1976
Torgny Björk