Ännu mera Ruben Nilson

Inspelning: Sami studio, Stockholm (29-30 juni, 8 & 27 juli 1992, "Duett i Småland" gamla Musikaliska akademien våren 1982).
Musik: Torgny Björk 2, 6, 9, 10, 11 och 17. Resten Ruben Nilson (Olle Adolphson 5, 8 och 19). Tekniker: Gert Palmcrantz.
Grafik: Owe Junsjö.
Omslagsmålning: Elisabeth Lindstedt.
YTF CD50153 (1992)
Tillgänglighet: några få

1. Till bröderna i Klara
3'15, Herr T sång, Tommy Koverhult flöjt/altflöjt, Christer Karlberg gitarr, Torbjörn Hultcrantz bas, Anders Bromander piano/synth/dragspel/cembalo, Ylva Larsson violin, Tommy Svanström cello.

2. En lärd man
2'15, Herr T sång, Tommy Koverhult flöjt/altflöjt, Torbjörn Hultcrantz bas, Eva-Lena Holmstedt fagott, Liselotte Myhrlund oboe, Håkan Nyqvist valthorn.

3. Den odödliga hästen
3'15, Herr T sång, Christer Karlberg gitarr.

4. Sparvdansen
2'20, Herr T sång, Christer Karlberg gitarr, Torbjörn Hultcrantz bas, Anders Bromander piano/synth/dragspel/cembalo.

5. Jag längtar till Sibirien
2'35, Herr T sång, Sarah Dodd-Falkebring violin, Lennart Falkebring viola, Ylva Larsson violin, Liselotte Myhrlund oboe, Anders Bromander piano/synth/dragspel/cembalo, Ylva Larsson violin, Tommy Svanström cello (Olle Adolphson).

6. Musslans monolog
3'15, Herr T sång/trummor/percussion, Tommy Koverhult flöjt/altflöjt, Christer Karlberg gitarr, Anders Bromander piano/synth/dragspel/cembalo, Christer Persson altflöjt, Kåre Ström elbas, Sune Söderberg valthorn, Ylva Larsson violin, Tommy Svanström cello.

7. Förstadsromantik
3'50, Herr T sång, Tommy Koverhult flöjt/altflöjt, Christer Karlberg gitarr, Anders Bromander piano/synth/dragspel/cembalo, Ylva Larsson violin, Tommy Svanström cello.

8. Pettersson och plåtslagaren
1'55, Herr T sång, Anders Bromander piano/synth/dragspel/cembalo (Olle Aldophson).

9. Visa om våren
2'10, Herr T sång, Christer Karlberg gitarr, Jonas Koch vibrafon, Leif Wahllöf cello.

10. Fru Kristina
3'35, Herr T sång, Sarah Dodd-Falkebring violin, Lennart Falkebring viola, Ylva Larsson violin, Anders Bromander piano/synth/dragspel/cembalo, Ylva Larsson violin, Tommy Svanström cello.

11. Sann berättelse ur livet
3'15, Herr T sång, Christer Karlberg gitarr, Torbjörn Hultcrantz bas, Anders Bromander piano/synth/dragspel/cembalo, Rune Carlsson trummor, Jonas Koch vibrafon.

12. Indianen Långa Bågen
3'10, Herr T sång, Tommy Koverhult flöjt/altflöjt, Torbjörn Hultcrantz bas, Eva-Lena Holmstedt fagott, Liselotte Myhrlund oboe, Håkan Nyqvist valthorn.

13. Den gröna ön
3'00, Herr T sång, Tommy Koverhult flöjt/altflöjt, Christer Karlberg gitarr, Liselotte Myhrlund oboe, Leif Wahllöf cello, Erling Weibust violin.

14. Fimpen och tändstickan
3'05, Herr T sång, Christer Karlberg gitarr.

15. Sjukbesök
3'40, Herr T sång, Christer Karlberg gitarr, Anders Bromander piano/synth/dragspel/cembalo, Torbjörn Hultcrantz bas, Leif Wahllöf cello.

16. Ficktjyvens visa
2'45, Herr T sång, Christer Karlberg gitarr.

17. Priffe
2'45, Herr T sång, Christer Karlberg gitarr, Calle Lundborg munspel.

18. Duett i Småland
2'20, Fred Åkerström sång/gitarr.

19. Tänk på mig nå'n gång
2'00, Herr T sång, Anders Bromander piano/synth/dragspel/cembalo (Olle Adolphson).

Ruben Nilson: Det började på Skånegatan ...

Frans Ruben Isendorf Nilson, född den 7/2 1893 Skånegatan 66 Stockholm. Flyttade vid ett års ålder till Sibirien, adress Birger Jarlsgatan 107 n.b. t.v. ö.g. där jag så småningom kom i kontakt med Världen, Människorna och Naturen. Naturen, det var Träskängen, Körsbärshagen, Bellevue, Brunnsviken och Haga.
Arbetarhem, far möbelsnickare, 8 par skor under matbordet, de minsta var mina.
Mitt första konstverk belönades med en lätt moderlig hurril och moralpredikan; samt brändes i köksspisen. Det var en skildring från Norra Kyrkogården, intensivt upplevd söndagen förut. Blommor, kors och gravar, likvagnar och sorgetåg, och betydde dödsfall i familjen. Jag var olycklig en tid, men då ingenting hände glömde jag saken. Det var i femårsåldern.
År 1900 lyckades jag bli antagen som elev i Johannes folkskola där jag redan från början blev berömd för välskrivning. Blev samma år överkörd av en bagarevagn och fick ligga till sängs över natten. Kom för sent till skolan dagen därpå, därför att mor min måste borsta bort hjulspåren från sjömansblusen och ena byxknä't.
År 1901 flyttade vi till Örby villastad, en halv mil söder om Skanstull. Där avslutade jag mina studier år 1906 med högsta betyg i Räkning! Geometri! Historia! Naturkunnighet! och Slöjd. Det sista med stokstäver. Ärftlig belastning. Utropstecknen markerar min egen förvåning. Till min utbildning måste jag också räkna tre à fyra dagliga tidningar, en del skämttidningar och fem årgångar HEMMET, "läsning för ung och gammal".
Efter ett par veckors slit i ett bokbinderi - Herzog sthlm - började jag i plåtslagarelära. Olycksfall två våningar samma vecka - Nya polishuset Kungsholmen. Armbrott men inga framtida men. Jag gick med armen spjälad ett par månader, men lärde mig åka velociped under tiden.
Ett år som springschas i gamla Stan - Koppels kappaffär gamla stan. H. H. nattvard i Tyska kyrkan. Jag blev avvisad i Storkyrkan som varande för ung. Tretton år.
1907 började jag i plåtslageriyrket igen.
Hösten 1909 bröt jag mig lös och gick i Tekniska skolan. Teckning. Hård tid. Till jul förtente jag kopparkärl och fick ihop så jag kunde köpa läder och becktråd och halvsula mina promenadskor. Efter Nyår tog månadsbiljetten slut, sedan fick jag gå. I April var jag mogen för plåtslagareyrket igen.
År 1910-1912 publicerades några små visor och s. k. skämtteckningar. Under pseudonym., som jag aktar mig för att avslöja.
Omkring år 1915 började Vanvördiga visor komma till. "Andjakten" och "Den odödliga hästen" är väl äldst. Motiv från Örby.
1918 for jag till Örebro och etablerade mig som plåtslagaremästare. Det visade sig vara ett misstag. Jag var yrkesman och inte affärsman. Eländet varade i fem år. En hel del Vanvördiga hade jag emellertid i bagaget när jag kom tillbaka till Huvudstaden. Fortsatte i yrket till år 1934.
År 1930 debuterade jag som målare på Konstföreningen.
År 1935 utkom Vanvördiga visor.
År 1937 utkom Vår vackra värld.
Ja, så var det väl ingenting mera."

Ruben Nilson