Inspelning: Nya komediteatern, Stockholm (april 1981).
Musik: Torgny Björk.
Grafik: Owe Junsjö.
Producent: Torgny Björk.
YTF 50145 (1981)
Tillgänglighet: slutsåld
SIDA A:
1. De första språkljuden
1'57, Herr T sång/gitarr, Jeja Sundström sång, Tommy Koverhult tvärflöjt, Sture Nordin bas, Björn Ståbi fiol (Efterskörd).
Ur avdelningen Mattoidens sånger i "Efterskörd". Mattoid är italienska för dåre. Skrevs under tiden på Uppsala hospital 1898-1905.
2. Flickan i ögat (II)
4'12, Herr T sång/gitarr, Tommy Koverhult sopransax, Sture Nordin bas, Björn Ståbi fiol (Stänk och flikar).
Inspirerad av en servitris i Karlstad: "Vivi på Frimurarlogen", som gav Fröding hjälp och tröst.
3. Dä kvetter
3'56, Herr T gitarr, Jeja Sundström sång/gitarr, Tommy Koverhult gitarr, Sture Nordin bas, Björn Ståbi fiol (Ungdomsdikter).
4. Och hellre jag ginge med positiv
1'27, Herr T sång/gitarr, Tommy Koverhult klarinett, Sture Nordin bas, Bernt Rosengren dragspel, Björn Ståbi fiol (ur brev till Vilhelm Brockman).
Ur brev till Vilhelm Brockman, Mangskog, före debuten. Tycks vara en kommentar till Brockmans leverne: "Leve vagabondlivet, det är vida bättre!"
6. En februarivisa
2'33, Herr T sång/gitarr, Tommy Koverhult tvärflöjt, Sture Nordin bas, Björn Ståbi fiol (Efterskörd).
7. Stadens löjtnant
2'00, Herr T gitarr, Jeja Sundström sång, Tommy Koverhult piccola, Sture Nordin bas, Björn Ståbi fiol (Nya dikter).
"Obetydligt - ej riktigt lyckat", tyckte Fröding tio år efter första publiceringen.
SIDA B:
1. På studentkrogen Taddis
4'40, Herr T sång/gitarr, Jeja Sundström sång, Tommy Koverhult klarinett, Sture Nordin bas, Bernt Rosengren dragspel, Björn Ståbi fiol.
2. Vinter
3'02, Herr T sång/gitarr, Tommy Koverhult sopransax, Sture Nordin bas, Bernt Rosengren tvärflöjt (Reconvalescentia).
Från de sista åren. Skänktes till sköterskan Signe Trotzig "som vänskapsskänk ... att behandlas äfter behag".
3. Don Quixotte
2'12, Herr T gitarr, Jeja Sundström sång, Tommy Koverhult tvärflöjt, Sture Nordin bas, Björn Ståbi fiol (Nya dikter).
"Går an - en av mina tidigaste", enligt Fröding 1903 på hospitalet.
4. Nu haver jag läst romaner
3'00, Herr T sång/gitarr, Jeja Sundström fingersymbal, Tommy Koverhult tvärflöjt/ tenorsax, Sture Nordin bas, Bernt Rosengren tenorsax, Björn Ståbi fiol (Ungdomsdikter).
Ur kladdbok från studenttiden. Riktad till kamraten Mauritz Hellberg, kallad "Maggan", senare kollega på Karlstads Tidning.
Trycktes 1887 under signatur "August Kallson", som hävdar att straff endast fördärvar och förhärdar. Skillnaden mellan människor är en grad- inte en artskillnad.
6. Ni vet hur det gick mig
2'00, Herr T sång/gitarr, Tommy Koverhult altflöjt, Sture Nordin bas, Björn Ståbi altfiol.
Från 1897, året efter åtalet mot "Stänk och flikar", i skandalpressen kallad "Stank och fläckar".
Hildegard Alstermark var Gustaf Frödings stora ungdomskärlek. Här berättar en väninna till henne, Selma Falk, om en förtrollad sommar på en herrgård i Värmland. Hildegard finns med i en rad Fröding-dikter bl a "En hög visa", "Vackert väder" och eventuellt i "Balen".
❞...och så kom det sig, att jag som barn och halvvuxen flicka fick komma på sommarbesök till det vackra hemmanet Berga vid den vackra sjön Värmeln.
Ett par tre militärfamiljer bjödos samtidigt och vi kommo mangrant, fyllda av stora och glada förväntningar, som aldrig svekos men ofta överträffades.
Det var alltid 'strålande, orimligt, obeskrivligt vackert väder', det var mat och dryck, kräftor och underbara körsbär, det var plask i sjön och roddturer till grönklädda holmar. Om kvällarna tråddes understundom en stillsam dans i den stora svala herrgårdssalongen. Det var inga ungkarlar i Bergahemmet på den tiden, utan det var gamla kavaljerer, majorer och kaptener, som med taktfast grandessa siratligt förde ungflicksflocken i dansen.
Gustaf Frödings ungdomssvärmeri Hildegard var den sommar jag särskilt tänker på omkring 17 år blond, blåögd och skärhylt och efter henne i ålder kom fyra lika blonda och blåögda systrar. När Hildegard rodnade, och det gjorde hon ofta, rodnade de alla fyra. Det gick som rosenskyar över Berga gård. De hade en pigg och glad guvernant, Bertha Grundström, och det var hon, som förkunnade en gång: 'I dag kommer det hit en student som skriver 'väsch'. Han har skrivit om oss allihop, en vers för var och en och en lång dikt som heter 'dä kvetter'.' Och kvällen kom, och det dansades åter i den stora herrgårdssalongen. Jag tror, att jag var så där 14 år, men jag vet, att jag var blyg och bortkommen och aldrig hade gått i dansskola. Helst stod jag i en dörröppning och såg på. Och så kom studenten, som skrev vers, rakt fram till mig. Han såg både arg och generad ut och gjorde en tvär knyckig bock, som var en slags uppbjudning."
Ur "Så minns vi Gustaf Fröding", sammanställd av Germund Michanek.
Under studentåren deltog Fröding en gång i en litterär studentförening i Uppsala. En av medlemmarna var Carl Strandberg, senare kyrkoherde i Arboga: ❞Jag hade sett honom mången gång i schaggsofforna på Taddis - vårt stamlokus - där han satt och drack 'sin porters bittra kalk' eller annat fluidum, men hade icke gjort hans personliga bekantskap.
Men en dag mötte mig på Östra Ågatan en värmlänning Duvander - död som rådman i Kristinehamn - och frågade om jag kände en hans landsman Gustaf Fröding. På mitt nekande svar föreslog han ett sammanträffande. Han hade nämligen fått en idé att stifta en litterär junta eller sällskap, där han ville sammanföra några för idén intresserade eller lämpliga studenter. Han och jag skulle värva deltagare var och en på sitt håll.
När så skett samlades de vidtalade på Övre Gillet till konstituerande sammanträde. Sällskapets namn bestämdes till Campanula och medlemmarna skulle bära en konstgjord campanulablomma i knapphålet.
Vi voro inte många, och jag är icke i stånd att minnas alla, då jag icke har några dagboksanteckningar att gå efter för dessa rader. Men jag erinrar mig några: värmlänningarna Duvander och Fröding, sörmlänningarna Wirén och Hugo Tigerschiöld samt undertecknad, varjämte jag i dunkelt minne har en stockholmare Victorin, sedermera redaktör i Vårt Land.
Stadgar diskuterades och antogos, enligt vilka vi skulle mötas var tredje vecka, då ett föredrag skulle hållas av en ledamot, utsedd på föregående sammanträde. Det kom till en andra sammankomst med föredrag, men det måtte icke ha slagit an, ty när kallelse utgick till tredje sammanträdet infunno sig blott ordföranden och en ledamot, varefter sällskapet självdog.
Jag kan icke erinra mig att Fröding sade ett enda ord, han satt där med sin mörka uppsyn och såg på oss, halvt frånvarande. Troligen tyckte han att hela tilltaget var fnoskigt, vilket det också var."
Nya Dagligt Allehanda, 22/4 1934. (Ur "Så minns vi Gustaf Fröding", sammanställd av Germund Michanek.)
❞...och så kom det sig, att jag som barn och halvvuxen flicka fick komma på sommarbesök till det vackra hemmanet Berga vid den vackra sjön Värmeln.
Ett par tre militärfamiljer bjödos samtidigt och vi kommo mangrant, fyllda av stora och glada förväntningar, som aldrig svekos men ofta överträffades.