"Vi blev vänner på folkhögskola. På avslutningsdagen! Vi gick väl där och var väldigt ambitiösa för vi tänkte oss en karriär. Socialhögskolan nästa. Jag kan inte minnas att vi umgicks under studietiden där. Men på avslutningsdagen kom vi underfund med att våra gemensamma intressens utövande hade en gynnsam effekt på publiken. Särskilt damerna uppskattade vår sång. (För det var spel och sång den kvällen medborgare! Om ni förstår vad jag menar).
Sen började T, jag och en del andra att studera vid Socialhögskolan. Men det blev mer sång och spel, så småningen mest sång och spel. Med andra ord: Herr T och jag har haft en helvetes massa roligt ihop. Ja, hur gick det sedan. Få se nu: Våren 64 blev jag trubadur på heltid. När blev Herr T trubadur på heltid? Det kan inte ha varit mycket senare i alla fall. Vi lade av studierna samtidigt. Det kommer jag ihåg. Varken Herr T eller jag blir någonsin färdiga socionomer efter vad jag förstår. Men vi sjunger visor ganska bra."
(Cornelis Vreeswijk, på skivomslaget till Herr T:s "12 visor av Mäster Taube".)
"Då plötsligt dök en snubbe fram, till mig i full karriär
Tog tag uti min rock och sa: 'Hur var det här?', 'Tja', sa Per
'Visst var jag väl berusad men jag är kry och rask
Så han fick sig en snyting så han dök pladask'
'Jag trodde nämligen', sa Per, 'att han var homofil
Men det var fel, han var polis, fast en civil
Vad som därefter händer är i tät dimma höljd
Men du kan ge dig fan på det blir lagaföljd
Tre, fyra raska drängar med sabel och batong
Rusade fram och anföll alla på en gång
Jag vaknade i en cell och kastades ut på stan
Vart mina skor har tagit vägen, ja det vete fan'"
(Vissa likheter med verkligheten, enligt Herr T. Resten är konstnärlig frihet.)
"Det finns ett ställe som heter Hörrgård i Hälsingland. Där träffade vi spelmännen Björn Ståbi och Pers Hans. Där fanns också en fin målarinna som hette Solveig Norrman. Hon och Björn ägde stället. Hörrgård var en slags konstnärskoloni. Den som först tog oss dit var vår döde vän Skepparn Cervin. Vi hade en massa skoj på Hörrgår'n. Skepparn, T, Sid Jansson, undertecknad, Janne, Inger, Ingalill, Solveig och Natashja. Ja, vi var många, många.
Vi drack kaffekask, njöt av friden, sjöng visor, lekte med barnen, lyssnade på gamla spelmanslåtar, badade bastu i Färila, provsmakade hembränt, sköt med pilbåge (det var Skepparn fin på, minns jag), sov i fållbänken, kysste våra damer och vad gjorde vi mer? Åh massor. Massor!"
(Cornelis Vreeswijk, på skivomslaget till Herr T:s "12 visor av Mäster Taube".)
"Jag råkade möta Cornelis och Torgny Björk i porten till Kungsgatan 84 där vårt parti höll till. De hade varit i Spanien och blivit politiskt ansatta. De sa att de var på väg att gå in i vpk för att 'solidarisera' sig."
C H Hermansson, partiledare för vpk 1964-1975.
"När Polaren Per sprang ut på stan
och skrek och svor och levde fan
Sa folk på Ibizas fagra ö
'Nu skall den skandinaven dö
han slåss och han dricker bira
- blåtira - blåtira'"
"I sällskap med Torgny Björk och författaren Arvid Rundberg tillbringar han (Cornelis) en vecka på den spanska medelhavsön för att sola och dyka (och uppträda) ...
- Jag (Torgny) kom bort från de andra redan första dagen och visste inte var jag var. Hamnade på en bar, det blev stökigt, någon slog en stol i huvudet på mig.
Av en ren slump kom Cornelis och Arvid förbi.
- Vi gick ner till fiskehamnen för att gå på någon av krogarna. Då låg han inne under bordet, bara hans långa ben stack fram, säger Arvid Rundberg.
Sedan doktor Vidal rättat till Torgny Björks krossade näsa och sytt ihop hans sargade hand kan föreställningen börja.
- Jag lånade ett par jätteglasögon som dolde blåtiran. Högerhandens fingrar stack ut från bandaget, så jag kunde slå an strängarna.
Svenska turister kommer i massor. Torgny Björk och Cornelis spelar och sjunger, Arvid Rundberg läser ur sin nya bok 'Kvinnorna i Valerosa'.
När de tre äventyrarna efter veckan på Ibiza landar i Malmö har de inga pengar kvar till den fortsatta resan mot Stockholm. Arvid Rundberg kontaktar en journalist vid tidningen Kvällsposten och lockar med en saftig historia... Honoraret räcker till tre tågbiljetter till Stockholm."
(Ur "Ett bluesliv" av Klas Gustafson)
"Cornelis ligger länge på dikterna, när han sent omsider samlar dem för utgivning kommer de genast på avvägar. Vännen Torgny Björk finner händelsevis de hopknycklade manuskripten i spelmannen Björn Ståbis vedlår på gården (Hörrgård) sedan Cornelis själv rest därifrån.
- Jag tog hand om dem, slätade ut dem och la dem i ett kuvert som jag tog med till Stockholm. Så lämnade jag över dem till honom på Freden. Det första han gör är att ta en taxi därifrån - och glömmer dem i bilen!
- Som tur var stod mitt namn på kuvertet, så taxichaffisen återbördade det till mig, säger Torgny Björk."
(Ur "Ett bluesliv" av Klas Gustafson)
Trubaduren Ewert Ljusberg berättar i boken "Cornelis - scener ur en äventyrares liv": "han (Cornelis) ringer Torgny och ber honom om väntjänsten att tillfälligtvis ta hand om ett gevär som han köpt i Norge. Varpå han ringer polisen och säger att trubaduren Herr T faktiskt råkar inneha illegala vapen. Och att han på grund av sitt kända humör är farlig för allmänheten!"
Historien som den berättas är falsk, men det finns en kärna av sanning, vilket Herr T bekräftat i bl a Värmlands Folkblad 2000: "Cornelis hade tagit med sig vapen från Brasilien. Vad jag vet en revolver och en dubbelpipig 'dampistol'. Revolvern lade jag beslag på hemma hos Cornelis i Tallkrogen därför att jag tyckte att det var för mycket 'drag' av tvivelaktiga typer hos honom. Han tyckte det var ok tills omkring åtta år senare då polismyndigheten kungjort 'amnesti' ifall illegala vapen inlämnades. På hans propå i mitten av 70-talet vägrade jag att ge tillbaka vapnet till honom. Jag var orolig över vad han skulle kunna använda det till. Det var en felbedömning av mig eftersom hans avsikt faktiskt var att vapnet skulle inlämnas till polisen. Det finns en dom mot mig för olaga vapeninnehav på grund av denna händelse."
Domen från maj 1975 bekräftar Herr T:s version. Där konstateras också att bakgrunden gör att straffet kan stanna vid villkorligt.